— I somras besteg vi Kebnekaise tillsammans och vandrade i Sapmi i en vecka och sov i tält. Så fort vi kan brukar vi komma iväg och vandra. Det är fantastiskt att ta del av tystnaden och lugnet som naturen och fjällen erbjuder.

— Nu när barnen är större får vi mer tid för varandra.

Marie Göranzon:
— Jag har arbetat som allt möjligt i livet, men jag arbetade länge som biträde på sjukhus, bland annat under spritstrejken 1963. Jag trivdes fantastiskt bra inom vården. Men jag visste redan då att jag ville bli skådespelare. Jag har fortsatt att arbeta så här länge mycket på grund av att det man har ett så roligt socialt liv inom teatern. Så fantastiska kollegor som man inte vill släppa taget om. Jag är så oerhört mycket snällare mot mig själv nu när jag är äldre, men samtidigt finns det något sorgligt i ålderdomen. Det är inte bara roligt, det kan man inte säga.

Krister Henriksson:
— Jag ser inte skådespeleri som ett arbete, det är min hobby och det är väl därför jag fortsätter med det. Man ska inte sluta med sin hobby för att man är pensionär. Det är finns mycket bra med att bli äldre, men det skulle kunna vara fantastiskt om vi inte levde i ett samhälle som är så ålderistiskt. Exempelvis det här med att när man är 66 år i det här jobbet, då får man inte jobba kvar, då ska man gå i pension. Det förstår jag om man arbetar i en gruva, men olika arbeten ställer olika krav på oss och nu finns det en del repertoarer som vi inte kan spela eftersom det inte finns några äldre kvar här.

— Jag har arbetat hela mitt liv, varit journalist, redaktör och startat tidskrifter och gör nu en podd som handlar om livskunskap från en mogen horisont. 

— Jag kände det som att det under pandemin väcktes ett kollektivt skri från alla dem som varit med och bidragit till samhället hela sina liv, men nu plötsligt fråntogs ansvar. Covid-19 synliggjorde verkligen bilden av 70-plussare vi har i Sverige idag. 

— Ju längre jag lever desto mer lär jag mig om livet. Empati, tålamod, att vara sig själv. Allt det har jag lärt mig av att arbeta som säljare och vd, framförallt med internationella relationer. Livserfarenhet är viktigt. 

—Nu är  det roligaste jag vet att hitta på nya projekt, vara med familjen, fotografera och arbeta med trygghetsfrågor. Jag tycker inte att jag saktat ner, kanske snarare tvärtom.

— Jag har haft världens bästa och viktigaste jobb, inom skolan som lärare och rektor. Jag har faktiskt inte mer tid nu än tidigare i livet eftersom jag är aktiv i kommunalpolitiken och i riksteatern.

— Jag väljer att fortsätta engagera mig eftersom jag tycker om att känna att jag kan vara med och påverka och för att hålla hjärnan i trim. Är det något jag lärt mig så är det att man aldrig ska sluta vara nyfiken på vad livet har att erbjuda och att man ska välja sina strider.

—  Jag har så mycket mer frihet nu. Mer tid för nära och kära och jag kan vara mycket mer spontan. Jag har alltid haft roligt på jobbet, oavsett om jag jobbade som reseledare, drivit restaurang eller jobbat inom IT. Men när jag trappade ner på jobbet fick man en tom canvas där man kunde skapa något nytt.

— Det var både lite skrämmande och spännande, men man måste våga testa nya vägar i livet och lära sig så mycket som möjligt. Det är något jag lärt mig.

— Jag stortrivs verkligen med mitt arbete som lärare, är glad över mina elever och mina kollegor och har väl inte känt mig riktigt mogen att bli pensionär än. Däremot har jag börjat med lediga måndagar… Det är inte dumt alls - måste ju ”träna” på pensionärslivet.

 — Livet är rikt, med goda vänner, barn och barnbarn som betyder så oerhört mycket för mig. Att jag dessutom har ett jobb som jag tycker om och får arbeta med, lite på övertid, är härligt och oerhört meningsfullt!  

— Jag började åka motorcykel när jag var ung, och blev helt fast. Nu är jag medlem i ett kristet motorcykelsällskap, och vi är ute och kör tillsammans ofta.

— Förra året körde jag Route 66, genom hela USA, med några kompisar. Jag älskar friheten med motorcykeln, att kunna åka vart jag vill. Det tar upp mycket av min tid, nu när barnet blivit större.

— Oj, vad jag har gjort mycket. Jag har sjungit, varit skådespelare, varit med i musicals, varit med i revy och spelat in skivor, runt en 600 faktiskt på olika språk. Det bästa med att bli äldre är väl kanske att man törs mer, På scenen till exempel. Där vågar jag säga och göra precis vad jag har lust till, och jag bryr mig inte om vad andra tycker.

— När jag slutade arbeta och fick mer tid för mig själv kunde jag på allvar undersöka min transidentitet och ta fram den sidan av mig själv på ett tydligare sätt. Tidigare arbetade jag som professor i tysk språkvetenskap vilket, som de flesta akademiska arbeten, tar mycket tid i anspråk. Nu när jag är äldre och lite klokare, kan jag vara den jag är utan stora pretentioner. Jag hetsar inte upp mig över bagateller eller tillfälligheter utan kan se saker och ting ur ett lite större perspektiv än det egna jagets, och jag värderar vänskap högre än förut.

—  Jag kallar oss Årsrika. Det klingar mer positivt än äldre och reflekterar den enorma erfarenhet som finns bland de som har levt länge.

— Jag är 89 år och har precis lämnat riksdagen efter 27 år, nu vill jag ha tid för annat också. Till exempel att skriva färdigt en bok om åldersdiskriminering och vad vi gör åt den här i Sverige.

— Jag var programledare på SVT Nyheter tidigare, men blev tvungen att sluta på grund av bestämmelser hos min arbetsgivare. Jag vet att det finns så mycket erfarenhet och kraft hos mina jämnåriga. Och även hos dem som är äldre än jag såklart. 

— När jag föreläser är det vanligaste problemet jag möter bland äldre att de har tråkigt och känner sig satta på undantag. Det är en förlust för hela samhället att vi inte är bättre på att ta tillvara all den kompetens som äldre har.  

Hans:
— Jag arbetar fortfarande som frisör, det får mig att fortsätta känna mig mitt i livet. Att inte längre behöva ha kniven på strupen är det bästa som pensionär. Något jag har lärt mig att vi alla är olika och det kan vara värt att även lyssna på människor som inte tänker som du.

Stefan:
— Jag njuter av livet och är tacksam för att jag fortfarande har så pass bra hälsa. Många äldre som har slitit länge orkar inte.

— Jag har arbetat med barn och unga i Järva under flera decennier. Jag utvecklas fortfarande och kan utveckla andra. Är det något jag lärt mig så är det att det är viktigt att vara positiv, att ha drömmar och respektera alla, trots våra olikheter. Jag hoppas att yngre generationer kan lära sig att drömmar ska finnas och är möjliga att uppnå.

— Jag växte upp på Sevedsgården i Rinna men jobbade som golvläggare i ett tiotal år i början. Sen ärvde jag och min bror gården och bestämde oss för att ta över, och har drivit gården sen dess.

—Vad ska jag göra annars? Man kan inte bara lägga sig ner och vänta på slutet. Det kommer folk, och det är alltid något hej och hå, och något att pyssla med. Brorsan är faktiskt 3 år äldre än jag. Vi ska väl hålla på tills vi är 80 år har vi sagt.